Betongrör[]
Betongen är den mest förekommande i de nuvarande avloppssystemen. Nyanlägger man brunnar och inlopp samt grövre dimensioner brukar det vara i betong. Detta då de tål påfrestningar bättre än plast och större laster samt kan prismässigt konkurrera med plasten på grövre dimensioner. Tekniken har gått framåt och man kan idag behandla rören.
Tack vare att de är täta och starka blir motståndskraften mot tryck och yttre påverkan stor och livslängden beräknas till ca 100 år. Stora fördelar är att samma schaktmassor som tas upp kan användas för återfyllnad. De ligger stilla vid återfyllnad och ändrar inte form. Nackdelar är att de är tunga och jobbiga att hantera.
Utgångsmaterialet utgörs av cement, sand, sten, vatten och luft i bestämda proportioner. Ingredienserna blandas till betong med lågt vattencementtal vilket normalt är 0,40. Resultatet blir en tät och beständig betong. Fogarna i ett modernt betongrör skall klara täthetskraven under ledningens hela funktionstid. De är därför konstruerade för att kunna följa markens naturliga rörelser.
Styvhetern hos betongrören gör att det inte uppstår någon okontrollerad deformation av rörtvärsnittet. Detta ger betryggande säkerhet mot läckage och förhindrar rotinträngning. Starka och täta Betongrör är tjocka och styva och tål därför slitage, de är även täta och starka. Motståndskraften mot tryck och yttre påverkan är stor.
Med de metoder och hjälpmedel man använder sig av idag för att lägga ledningar så underlättas faktumet att de är tunga. Betongens hållfasthet gör att produkterna utan extra förstärkningsåtgärder kan läggas under trafikerad yta. Standardrör klarar 8-12 m fyllningshöjd vid läggning i järnvägsbank.
Energiåtgången vid tillverkning av betongrör är förhållandevis låg i jämförelse med andra material. Även vid ledningsbyggande är miljöbelastningen låg i jämförelse med andra rörmaterial, då det ofta går att använda de schaktmassor som finns på platsen istället för att frakta massor fram och tillbaka.